Artister på SommarScener i Västervik.

Ett nytt liv and Drömutbildningen. Först och främst så vill jag gratulera. På måndag så börjar jag min drömutbildning! Snacka om att jag blev glad! Det känns som att förändringens vind blåser. Och jag är medveten om att jag har två tuffa år framför mig. Men jag är så otroligt glad och taggad! Som ord på mina känslor. Jag vill bara skriva några r.

Heter jag och är en glad och social 22-åring som sjunger och spelar både gitarr och piano. Jag har nu bott i vackra Västervik ett läsår på VisSkolan och jag trivs jättebra här. Under de senaste 5 åren har jag bott i Västmanland i en liten stad som heter Sala, men efter att ha knegat på flera olika tim-jobb så bestämde jag mig för att vidga mina vyer lite och hamnade här i Västervik. Lev dagen som om den vore din sista.

Vilken tid tror du? Frågade några om vilken tid de trodde jag skulle tänkas komma i mål på. Då alla svarade mellan 32-34 min. Men själv hade jag som mål på 31. Men det blev 31,46. Trodde jag sprang långsamt kändes så, men nej tydligen inte! Nästa år ska jag springa vårruset under 30 min! Men nästa mål är alltså att klara springa en mil och gärna vara med på tjejmilen.

Snart gör vi nostalgi, allt är bara här och nu. Så öppen och ledsen, eller så mystisk och endorfinfylld. Jag har liksom alltid haft svårt att skriva här, har alltid haft svårt för att veta att folk läser det jag skriver. Eller snarare att folk i det verkliga livet tar upp saker jag skrivit i bloggen, saker jag skrivit i någon sorts dum tro om att det stannar på bloggen. Adios från mig och en fluffig Ebbe.