Sånt du bara ser på tv. Fortfarande kvar i Gokarna, dock flyttat fran Kudle beach upp til Gokarna Town istallet. Stranden blev bara lite to much disneyworld och jag saknade Indiens puls. Snacka om kontrast att komma hem om 10 dagar till kylan, skolstart och flytt.

Ungefär 20 dagar kvar tills jag bor i Oslo. Där jag skriver om projekt utanför Sveriges gränser. I fredags hade jag tråkigt. jobbade fram till klockan TIO på kvällen. satte då upp en skylt utanför en gamal väns hus i Vikingstad. På tal om jobb så har jag nu en efterträdare. Erik! Känns bra att ge mitt kära bilåkarjobb till någon man vet tar hand om det.

De kallar mig Angelica va! Eller Pytte. När vårens lärkor snarare är en näsa full av kråkor. Idag kom han dessutom hem och sa att köpet med icakortet inte medgavs, på tal om sparsam. 163 kronor kvar på det, och inte ens halva månaden har gått. Jag tipsa honom om att han kanske får börja dra ner på sin konsumtion av pålägg.

Men se dar sa smidigt det tydligen kan ga att resa! Har natt ny zeelansk mark utan varken bagagestolder, biljettkrangel eller storre forseningar. Nan gang ska val vara den forsta antar jag, och det ar en trott och illaluktande men lattad tos som slagit sig ner i detta tranga internetcafe med ett klimat som nog kan konkurera med den fuktigaste regnskog.

Ingen blogg varar för evigt. Testar att skriva ett inlägg i ultrarapido eftersom jag egentligen inte har varken tid eller lust att blogga just nu. Måste bara berätta att jag är extremt trött, extremt fattig men egentligen ganska lycklig. Jobbande, kalas, seglande, skratt, gråt, drömmande. Jag vet nu hur hösten blir. Jag vet att jag inte vill plugga för tillfället. Jag vet att jag och Sanna. Åker till Köpenhamn på söndag.