Bara jag med allt vad det innebär. Så kom det sig en dag när jag tyckte att det var dags att fundera på att återvända till en plats jag är bekant med. Vi får se hur det går med den saken. En dag kommer någon att få läsa något utav allt jag skriver på. Idag får någon läsa det här. Allt blir som det ska. Jag skriver när jag skriver.

Nu har jag försummat dig igen, kära läsare! Ber om ursäkt. Det har varit lucia och slutspurt på jobbet, lite vab så klart och sen kom ett mycket välbehövligt jullov. Äntligen! Jag har ett toppenjobb med fantastiska kolleger men denna höst har verkligen varit. Väldigt mycket sjukdom för min del och totalt 4 veckor vab av vattkoppor tar ut sin rätt i orkdepåerna. Ni har varit helt fantastiska med alla era beställningar.

Söndag,med allt som det innebär. Nu är jag hemma i Sala igen. Nu ska jag ta tag i mitt liv och fixa lite med sophies julklapp. Idag har jag inte gjort något alls! Bara g.

Och är på väg att ta plats någonstans i vuxenlivet. Det är lite sorgligt att alla mina tappra bloggförsök de senaste månaderna inte verkar ge något resultat. Just nu är det flytt och farväl som fyller huvudet vilket inte ger mycket utrymme för bloggande. Verkar som det får ligga lite på is här ett tag trots allt. Jag återkommer när jag har lite vilja och inspiration vilket förhoppningsvis kommer hända då jag tycker väldigt mycket om den här bloggen.

Melin gör lumpen och har ett förhållande. Jag blir för känslosam när det kommer till musik. Det är inte två funktionella musikbloggare. Så nu hör ni i alla fall inte ifrån mig på ett tag. Melin kanske får ett ryck och skriver något inlägg, men I doubt it. Tack våra två läsare för att ni varit trogna. När jag kör bil lyssnar jag just nu på Jonathan Johanssons första skiva. Okej, ge mig timmarna. Du på gitarr och jag på diverse.

Idag, äntligen, efter 10 månaders arbete ganska precis, så har vi äntligen premiär för west side story. Det känns både skönt och sorgligt. Skönt för att jag inte kommer att komma hem alls lika sent som jag gjort den här terminen, men extremt sorgligt för att jag inte kommer att träffa alla underbara människor lika ofta, eller, om jag ska vara ärlig mot mig själv, nästan aldrig. Vi har fått väldigt fina recensioner.

A year in Cookeville, Tennessee. På nått vis visste jag att saker skulle förändras under min tid här men jag hade ingen aning om hur. Tack för allt stöd hemmifrån! Min familj framför allt. Bloggande är inte riktigt min grej och det här är nog mitt sista inlägg tror jag, kanske skriver jag ett till när jag kommit hem och låtit det smälta lite.