Neste show me sinto perdida. Não sou mestre nem boba. Canto o som que não ecoa. Atriz, cantora e bailarina. Em meu samba não há estandarte. No meu enredo nada se cria. Nas horas de desejo e de apego. Mas ao abrir dos olhos. De um viver com o seu ser. E o que me resta é só lamento. E o desejo de um dia te ter. Às vezes parece que vivo.

Abonne-toi à mon blog! Le blog ferme sans avoir ouvert. Retape dans le champ ci-dessous la suite de chiffres et de lettres qui apparaissent dans le cadre ci-contre.

Vet inte hur länge sen det var jag skrev ett inlägg, men varför inte skriva ett just nu eftersom jag absolut inte har något annat för mig för tillfället. Ska inte glömma att det är jennifers födelsedag idag.

Hjälpt den unga mänska som miste livet till drogerna i helgen. Och plötsligt är hela det där första stycket helt hopplöst, meningslöst. Visst vet jag logiskt sett,att jag gjort skillnad. Dels hör jag till de lyckliga som faktiskt fått höra det av såna jag mött och kunnat ge nåt , dels vet jag att saker jag gjort rimligtvis idag eller i framtiden kanske får någon att låta bli att prova, att må lite bättre, att välja nåt annat. Bryt ihop och kom igen, javiss.