Att ta stora avgörande beslut är aldrig något som jag har uppskattat att göra, speciellt inte när valet inte har varit självklart. Hjärnbry och en tankeverksamhet på miljonen på en och samma gång. Igår blev jag tvungen att göra ett sånt val. Jag var på intervju för ett potentiellt nytt jobb, det kändes hur bra som helst, schemat var hur bra som helst men jobbet i sig sträckte sig bara fram till september. Tänk vad jag hade gått miste om ifall jag inte hade varit ute och rest! Ikväll är det dags för jobb .

Har haft en så bra midsommarhelg! M är hemma och jo.

Och jada, jada, jada så var Carolina glad igen. What the hell is going on in your life madame? Haha, de fina orden skymtade förbi mina ögon i ett sms häromdagen. Ja, vad fan händer i mitt liv. Sommarlovet tog slut, så långt är alla med. Carolina började läsa film i Skurup. Carolina har ett liv igen.

Priset människan har fått betala för sin intelligens, sitt intellekt, sin självmedvetenhet; är i mina ögon alldeles för högt. Vi har blivit lurade! Vad tänkte vi på när vi gick med på att utveckla detta känsloliv? Jag orkar inte mer. Varje positiv händelse och varenda glad tanke medföljs utav tio hemska företeelser och 100 sorgfyllda deprimerade suckar. Vareviga ljusglimt här i livet skyms snabbt av stora gråa moln. Vad vackert, så vackert.