En uppgivenhet, en hopplöshet, som inte går att bota. Jag river ner allt jag byggt upp, för att bli starkare igen. Men är det verkligen någon idé? Men man vill så jävla gärna bara försöka, för det är en mänsklig strävan. Men ännu en gång, så går det inte, det är inte meningen, helt enkelt. Never again, you would walk alone.

Kan man drömma att man är vaken? På samma sätt som man kan drömma sig bort NÄR man är vaken? Hade den mest surrealistiska natten någonsin inatt tror jag. Och antingen håller jag helt på att tappa vettet eller så var det bara ännu en konstig upplevelse. Bara känslan av att man drömmer. Men ingen dröm kan vara så verklig att varenda tanke, varenda rörelse är så exakt inprickade. Samtidigt så är det drömmarna och sömnen som gör att tiden rinner iväg snabbare än en ögonblinkning. Am I loosing it? Paniken får.

This is life as I know it. Utanför begår naturen ett färgsprakande självmord, för att tids nog kunna födas på nytt, av ny kraft, ståtligare än någonsin. Det är skönt att kunna känna igen. Idag ska jag nog ta och. Jag drömde om strid i natt. Jag drömde och spelade vid din sida. Rustad och stark, i natt.

Jag lär av mitt förflutna. Ha, hörde ni vad Jack och Jackie gjort den här gången? De har ingen skam i kroppen. Shh, de sitter runt hörnet. Vafan Jack, du bröt av min cigg! Sluta gnäll vi har fler paket, fler cigaretter.