Måndag, maj 02, 2011. Orden som varit på semester och den diffusa stressen de beskriver. Oavsett vilket finns det i ord nu och kan därför bekämpas. Borde börja fylla kollegieblock med tankar som jag gjorde förr. Se allt abstrakt ta materiell form, åtminstone metaforiskt och bra mycket fortare än med detta sporadiska mobilbloggeri. Ska komma ihåg att andas denna vecka tror jag också. Lördag, mars 12, 2011. Det var inte länge sedan jag gömde mig från mina p.

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv? Solen kommer lysa på dig igen. Efter 2 år av den svåraste sorg, ja faktiskt på många sätt svårare än när jag förlorade pappa i suicid, oerhörd ångest och helt utan framtidshopp sitter jag här.

men tack så jävla mycket att ni inte ens kan konversera med mig utan att bli äcklade av mina ärr. Och sen är det Han. han med ett stort H för att han är så perfekt. som får mig att känna någonting där det innan bara varit grått. och han känner inte likadant. för att han är han och jag är bara ingenting.