Jag är alltid lika fotklickande glad av att se att det faktiskt finns så pass många människor som envist besöker bloggen varje dag trots mina återkommande betrayals då jag övergiver och begraver er i högar av glömskesand. Har fortfarande ingen kamera men några tillfällen har blivit förevigade i mobilen nedan. Fast vem behöver matlagningskunskaper när man blir bjuden på fantastiska middagar och vegbufféer av generösa människor.

Faluröda hus med vita knutar. Du sa att livet var något enkelt. Tredje konserten på ett år och om 20 dagar blir det den fjärde! Det var så underbart att ha med sig kameran den här gången. Du bad mig ta kärlek lätt som en vind.

Vadvilljag? Men jag börjar bli otålig. jag vet inte hur många år jag har gått med den här känslan, att enda anledningen till att jag hänger mig kvar i livet är för vad som väntar. Sen när jag har bearbetat mina problem, kommit över mina rädslor, lämnat mina begränsningar. Jag bor i Göteborg nu. Och vart hade jag tagit vägen om det inte funkat där? Jag hamnade i ett kollektiv. Och jag har en arbetsträning nu.