OCH HON TOG ALLA LAMPOR MED SIG. Hej Gösta, min vän. Vi har gått igenom mycket du och jag under våran tid tillsammans. Allt började när Nora försvann. Tillvaron blev förvirrad, uppochnervänd på något vis, sönderryckt. Det var gröt, alldeles för mycket gröt. Det var mörker, ett totalt mörker. Nu ser jag bara tomhet där det tidigare var ljus.

Ytterligare ett år har gått. För 4 år sedan valde hon att lämna oss, enligt henne på grund av helvetet på jorden. Hade hon rätt? Visste hon vad som var på väg att hända, eller berodde självmorden på oss runt om henne? Hon skulle ha fyllt 19 år i år. Vad har hänt egentligen sen dess? Vad har VI lärt oss under dem här åren? Är inte det konstigt? Dem som vet verkar inte heller se eller reagerar. Man ser andra sidan av mynten och går vidar.

Här bloggar jag om mitt liv som älskarinna. Om han hade frågat mig just då. Men naturligtvis frågar han inte, han tar mig bara under armen och ler och minuter senare sitter vi där på det där cafeet med fula gardiner och tittar på varann på behörigt avstånd över bordet. Han har köpt en espresso till mig.