En tjej i tjugoårsåldern som har en bedrövlig begåvning för att trassla till det. Här kommer jag att skriva om min kamp ut ur ätstörningar och missbruk. Längtan efter en plats i mitt liv och strävan efter att ta ansvar för det. I believe in looking reality straight in the eye and denying it. Ja gud; förvirring! Så rädd. Men förtränger det och försöker leva i fucking NUET. Nuet är fullt av BS, förresten.

Närmar mig de 40 och livet går upp och ner. Ja en lite bebis e på gång snart, väldigt snart, bara 7 v kvar och mkt som snurrar i huvudet. Min man har åkt på jobbresa och blir borta en hel vecka. Har haft ett helvete rent ut sagt så kanske bra att vi får vara ifrån varandra ett tag även om det just nu känns väldigt tomt och jag saknar honom. Över tolv och väntar på att dagen ska börja.

Tänkte bara säga att jag lever som aldrig förr. Världens finaste sommar har jag haft, medförande världens finaste minnen. Jag har umgåtts med vänner och familj som givit mig så mycket, så mycket. Även om det svenska sommarvädret som så ofta inte leverat, så är jag liksom nöjd. Och kan gå mot hösten utan någon panik krypandes inombords. Redo att fortsätta vidare, framåt. Som sagt, på återseende.

Jag saknar min blogg! Men jag saknar inte min ätstörning. Vad längesen jag skrev! Antingen skriver jag inte för att jag mår skit och är alldeles för trött, eller så skriver jag inte för att jag mår så jävla bra. Och helt enkelt inte har tid att ätstörningsblogga. Det är så jävla värt det.

Tokerinas resa att klara av att vara frisk från bulimi efter mer än 20 år som sjuk. Jag är inte den jag borde vara, inte den jag vill vara, men tack och lov inte heller längre den jag en gång var. Det har gått lite mer än två år sedan jag slutade behandlingen och det har gått mest bra men även dåligt. Jag har hittat mig själv mer och jag vet vilka mina svaga punkter är. Vad väntar då mig? Jag väljer. Jag önskar er alla välkomna hit.

En blogg om att skapa ett rikt och friskt liv. Slutet gott, allt gott. eller hur är det man säger? Lovade svara på tre frågor innan jag går vidare fullt ut;. Vad är dina tre bästa råd att ge till någon som kämpar med de sista stegen och att släppa ätstörningen fullt ut? 1 Våga lyssna till dina val - i slutändan är det ditt liv, ditt val! Att lyssna på andra kan vara en livräddare, en livboj, men att lyssa på dig själv är det som avgör hur sagan slutar.

8211; You can be as happy as you choose to be! Lösenord till skyddade inlägg. Vill du fortsätta läsa vad jag skriver är du välkommen att lämna en kommentar eller skicka ett mail. Varm kram, och en riktigt god jul önskar jag er! 8 mars, 2011. Tack snälla ni för alla hälsningar och omtänksamma mail jag har fått! Det värmer oerhört mycket ska ni veta! Jag tar till mig varenda ord. Allt gott önskar jag var och en av er! 23 juni, 2010.

Men jag har helt enkelt inte hunnit, haft för mycket annat för mig. Ville bara säga att jag mår TOPPEN iallafall. Skriver mer en annan dag, något längre. Nu har jag gjort så igen. Sagt nej utan att säga varför med bara förklaringen att jag mår inte så bra. aaaaaahhh! En gång är ingen gång. Och vad är det jag snackar om egen.

Om mitt liv, min kamp med år av ätstörningar, djupa depressioner and att vara bipolär. Är så trött och less på allt. Frustrerad över att min kropp inte gör som jag vill, att min vikt bara ökar och ökar.

Ord om livet, för livet! Lösenord till skyddade inlägg. Till dig som ser självmord som enda utväg. Jag är hemma nu, hem-hemma liksom. Annars är jag för det mesta i Uppsala, men nu har jag långledigt inför julen. Dagarna flyter på, och jag. Plötsligt angår livet mig igen. Och jag tror att jag är kär. Det pirrar så där i magen när jag ser honom. När jag dansar med honom. Det där leendet och marken under mina fötter gungar. Och allt känns bara jättehärligt. Och livet det är mitt.