Det här är berättelsen om hur livet var, vad som hände, hur vi mådde och hur vi kämpade för att få träffa dig, innan du fanns. När det blev känt att Allt om Barn skulle lägga ner så fick jag flera förfrågningar från olika håll om att börja blogga på andra sajter. Smickrande, jag är mycket tacksam för alla erbjudanden som ramlat in. Jag har valt att fortsätta bloggandet på Uppsala Nya Tidnings hemsida. För att borta är bra men hemma är bäst. Dags för kapitel två helt enkelt.

Mammaledig just nu, annars massageterapuet. Med en nyfödd i famnen är det familjen som hägrar, ammar den lille and busar med den store. Livet, barnen, det som faller mig in and ryms någonstans. Hästar, choklad and kaffe. Några bilder på Oscar 1 år. Först ska man bada och bli fin! Som om han inte var det innan! Wille hade fått t.

Allt gick bra och trots våra tidigare erfarenheter överlevde vi förlossningen med nerverna i behåll. Alfred var 52 cm lång och vägde 3985g vid förlossningen. Nu, 4 veckor senare, har han passerat 5 kg strecket. Lyckan och sorgen går hand i hand. Det fanns vissa saker jag inte tålde att höra då när Astrid dött och såren var färska. Tiden läker kanske såren men jag kommer alltid.

Ja jag kan bara säga har inte dött, men vill allt som oftast dra täcket över huvudet o sova bort detta. Har alltid älskat hösten men sen jag flytta till landet så mår jag piss under hösten, allt är mörkt riktigt mörkt på kvällarna, jag vill ta promenader varje kväll men det går inte här då det är kolsvart. O allt körande på barn i detta mörker o snart halka går mej på nerverna. Man får nog helt enkelt hitta nåt annat trevligt snart att göra. Nej nu skall jag för söka ta mej samman o hitta på nåt.

Lördagen började jag, farmor och Krilles mamma att städa ur lägenheten inför besiktningen. 30 och efter vid 15 kom Elina och Anton och städa dom med. Då åkte Farmor och Krilles mamma hem och vi ungdomar fortsatte. Jobbigt, sen kl 6 for jag till jobbet så då var städningen klar för dagen. 00 och jag var mäkta trött då. Men vi hade tur med besiktningen, riktigt tur. Nog för att Elina och Anton hade sagt att dom kunde fixa det. Har även fått den goda nyheten att jag inte.