Den här filten är typ det galnaste jag stickat och nu är den klar! I söndags fick den flytta hem till sin nya ägare; mina vänners barn Ester. Jag har planerat och stickat på den här filten sen innan hon föddes. Jag tänkte att det var fint med något som kunde följa med henne under en längre tid än en kofta som hon växer ur med detsamma.

Här finner ni självupplevt, återberättat eller kanske fabler, vem vet. Stickning and Speedway finns det iallafall alldeles säkert. Dom där fina fina pappersstjärnorna, exotiska orange fönsterminnen från barndomen. Men hur sjutton fick de hemmavarande mödrarna med lagt hår värdigt ordning på de förbaskade dekorationerna? Länkar till det här inlägget. Väl lagrad fiber blir kofta. Nu har det mognat, det fina garnet jag köpte av Tant Kofta.

En sida som nog kommer innehålla en del stickning och allmänt om mitt liv. Nu är jag här igen. Jag som inte skulle hit i år, till ett av guldkornen i mitt liv, Fattigskogen. De som äger stället är supertrevliga och man träffar vänner som man bara träffar här och det är alltid nya lägermedlemmar med varje år som man lär känna. Här ska jag njuta ett par dagar till! Lördag 13 juni 2015. Vart är Sverige på väg? Söndag 10 maj 2015.

En lagom rund och go tvåbarnsmamma i sina bästa år som älskar livets goda och varvar arbete med familj, stickning och vanner. En ny fas i livet. Så har en ny fas i mitt liv startat. Singel och boendes i egen lägenhet! Har nu haft lägenheten i tre veckor. Och det känns så skönt! Skönt att ha en vardag där jag rår mig själv, skönt att få den egen tid som jag behöver och skönt att bara kunna slappna av. Smygfotograferingen min dotter blev utsatt för är utredd .

Ett par vantar till en star warsfantast i min närhet. Själv vet jag knappt vad det är. Men mönstret av Jennypenny var kul och annorlunda. Man måste ju hänga med i svängarna. Så jag improviserade ihop ett par pokemonvantar. Garnet är Nalle och stickor nr 3. Garnet är Patons Kroy Socks. Väldigt skönt och lättstickat garn. Kanin, kanin, kan inte sluta sticka.