It has got to the point where its to much for. Usch jag hatar att skriva det här, jag älskar att skriva noveller åt er men jag kan verkligen inte längre. Ett tag så kunde jag sitta och skriva kapitlen åt er istället för mina läxor och det slutade aldrig riktigt bra, haha. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva såhär många noveller och aldrig få så här många läsare som jag fick. Jag har ingen aning om jag kommer komma tillbaka, inte inom snarast tid i alla fall, men. Jag log stort och .

Is anybody out there? Ja, det är väl frågan, finns det någon kvar? Wow jag kan inte ens komma ihåg senaste gången jag gjorde ett inlägg här. o det gör mig lite ledsen faktiskt. den här bloggen tog upp en stor del av mitt liv under ett flertal år o. jag vet inte riktigt vad som hände faktiskt. JAG ÄR VERKLIGEN SUPER LEDSEN ATT JAG INTE UPPDATERAT O LÄMNAT ALLA MED EN OFÄRDIG HISTORIA. DOCK TÄNKTE JAG SÄGA ATT JAG TÄNKER BYTA TILL WATTPAD! Sitter o undrar lite varför ni läste den? Eller är jag bara petig? .

Frågade Sophie honom, och han la ifrån sig mobilen. Vi började äta frukosten, och det blev lite tyst mellan oss tre innan Simon avbröt den. -jag blev faktiskt riktigt chockad imorse när jag gick in på toan idag! Sa han och Sophie log ironiskt. Sa hon med en suck. Och hans blick blev allvarligare. -Nej, inte när jag hittade ett graviditetstest i soptunnan! Sa han, och jag satte vattnet i halsen. Frågade jag oroligt, och hon skakade snabbt på huvudet.