Ser att ni är några som besöker mig här än. Så påminner igen om att bloggen fortfarande är flyttad hit. I see that I still have visitors here, so just to remin you I moved the blog here. Idag flyttar bloggen till Rodeo.

Skapa en gemenskap där vi känner oss. Nog att skriva av oss och bli. Vi som skriver på bloggen. Vi som skriver gör det i olika kapaciteter och orsaker, men alla har kommit hit för att få stöd av varandra i kampen mot psykisk ohälsa. Ni är välkomna att kontakta oss ifall ni vill blogga med oss. Men jag gör det ändå. Ekonomin börjar sakta men säkert reda upp sig. Lite mindre privata skulder som skall betalas.

Jag kom på för ett tag sedan att jag knappt äter snacks längre, eller åtminstone betydligt mindre än vad jag gjorde förr. Jag minns inte sist jag åt choklad och det gör mig faktiskt chockad. Vad hände med gottegrisen i mig som levde på choklad och ostbågar? Kanske är det för att jag inte syndar som vegan like ofta längre. Och jag dricker nästan aldrig läsk. Jag var såklart tvungen att dra den där simpla ordvitsen också, hehu.

Följ med mig i min kamp att bli frisk från psykisk ohälsa. Har det väldigt svårt att somna, tänker så mycket på gamla minnen men hoppas att imorgon så är det en bättre dag. Jag måste försöka tänka positivt och ta en dag i taget! Det var väldigt svårt att snacka med mamma om den där händelsen som jag skrev i mitt förra inlägg.

Vi förgör allt vi kan. För att vi inte har något annat. För att vi inte känner. Men vem säger det är fel. Mitt är inte ditt och har aldrig varit ditt. Jag går inte i bitar. Var är din moral,. Vart är ditt förnuft,. Vart är din själ? För du kanske vet nu. Att jag inte har någonting kvar. Allt struntar ju i dig.