Sitter å väntar på att få komma in till specMVC. 00 hade jag tid till UL och 13. 40 hade jag tid till specMVC. Och här sitter jag än, 30 min senare å väntar. En två kilos liten krabat växer och frodas där inne. Så det är iaf en sten som lyftes från mina axlar. Även om mycket ännu kan hända. Är 7 veckor kvar så helt över är det inte än.

Jag orkar inte ta hand om ett problem till igen. Jag orkar inte försöka hjälpa en person som bara kan hjälpa sig själv i slut ändan. Jag kan försöka med hjälp av ider och omtänksamhet i oändlighet, hjälpa med det som är svårt att ta tag i själv. Eller bara ha en trygg famn för stunden. Men ovasätt om jag gör det 1 år eller 2 år eller ja hur många år som häslt så den som mest kommer må dåligt är JAG. Det här är inget vardagligt problem. Varför dycker dem här problemen upp just då man mår som bäst? Han gå .

Jag har ju faktiskt all anledning att vara stolt över mig själv efter en månad utan godis. Hoppas att ni som har följt mig här på bloggen har fått lite inspiration och stöd i er fajt mot godissuget. Nu tar jag ledigt från bloggandet ett tag men det skulle inte förvåna mig om jag återkommer i något annat sammanhang. Det är ju faktiskt riktigt roligt att blogga! I morgon får j.