När man inte ens kan gå till jobbet utan att behöva se sig över axeln längre. Tar en paus från bloggen och ändrar till en sluten instagram på obestämd framtid. Nedan följer dagarna som varit från afterwork på Möllan till grillkväll, parkhäng, Valborg och första maj. Kanske dyker upp ett par rader längre fram men dessvärre känner jag inte att jag kan fortsätta skriva om mitt liv som gjort. Life in the fast lane.

Du fanns inte kvar . Där stod jag själv . Ensam i hela världen . Fanns skrik och förtvivlan . I en okänd situation . Jag tycker det är jobbigt. varje gång jag känner att det är på väg så hinner jag stoppa det innan det händer. Det har pågått alldeles för länge nu. Det är inte synd om mig, det är inte synd om mig för jag inte har någon mamma längre. Jag vill inte att människor i min närhet ska tycka synd om mig.