Jag kom på att jag kan tillföra en extra essens till er som finner vad jag skriver läsvärt. Äntligen kan jag känna hur denna unga man börjar ta form. Han kanske inte är i staden han såg, inte med främligen han talade med, och inte påväg mot samma håll, men summeringen finns kvar. Det är det han lever för, i varje fall nu. Blank Generation, bestående av fem .

Jag behöver börja om så därför har jag skaffat mig en ny, halvanonym blogg, en djup och konstig sådan. Håller på med något nytt. You have a way with words. Jag brukar låtsas att jag sover bredvid en riktigt snygg kändis, funkar alltid. Annars så har man tröstätit och provat min body som jag snart kommer i igen. Veronika bestämmer sig för att dö.

Så klicka här för att komma till mitt nya ställe, så blir det inflyttningsfest snarast kan jag lova! Den nya bloggen heter www. Vila i frid så att säga! Men jag kan ju inte avsluta utan en bild såklart! Jag tror jag är redo.

Bubblar av längtan att skriva igen, skriva poesi. Jag vågar dock inte, jag vågar inte för tänk om jag inte blir nöjd? Jag får kanske sätta mig ner någon dag snart och försöka skriva något. Trots allt så finns ju inspirationen där, jag känner den, bubblandes. Men bara om min älskade väntar. Måste få lätta på hjärtat lite.