Ja, jag är hemma. Efter sex månader på Island är jag hemma i Kungsbacka igen. Det känns lite konstigt, tiden gick så fort. Jag har kramat om min älskade mamma och jag har redan träffat några kompisar. Solen skiner och det är träd överallt. Det senaste halvåret har nog varit det bästa i hela mitt liv. Jag har lärt mig så otroligt mycket och trots att jag var extremt blyg i början så känner jag mig nu starkare än någonsin. Those were the best days of my life.

Nu överger jag det här sjunkande skeppet och går på det här. Dock har det varit en mycket trevlig färd, men livet måste ju gå vidare. Snart kanske jag faller i kärlekens famn. För att jag älskar dig. Inte för att jag älskar Sarah dawn finer, men det här. Gör mig blödig och kärleksfull. Tiden rinner ifrån oss, men våra minnen finns alltid kvar.

Men Kul att min inlägg precis försvann. Jag skrev ju att jag var glad glad för att jag precis hittat Pink Floyd på spotify! För det har jag kommit underfund med, att det är sjukt svårt att umgås med folk som inte är mitt uppe i exakt det som jag är mitt uppe i. Vi förstår liksom inte varandra alltid. Och som är ute varje kväll? Nej, jag trivs här i min Karrobubbla. Ja, alltså, 3 3 h biologistu.