Det är med gråten i halsen jag tillägger detta. Men Isabelle är spårlöst borta. Och vi var såklart helt borta, vi hade ingen koll på varandra. Vi festade i en lägenhet vid Östermalm och sedan skulle vi ut. Hennes syrra ringer imorgon och berättar.

She was like the moon, a part of her was always hidden away. Sitter på engelskan och kör Kareoke med hela klassen, och JA det låter fantastiskt! Som tur är håller jag käften för det mesta och lyssnar när fina Sara sjunger istället. Den tjejen har ju en helt underbar röst kan jag ju bara säga! Mina dagar går fort och det känns som att det inte händer ett skit, men om jag tänker efter händer det skit mycket! Hahah stört jag vet. Ah iaf lite så känns det just nu. Men jag springer i kapp snart igen! Hade en .