Man måste våga för att vinna. Att blogga på den här adressen! Mitt liv har slagits i spillror och kommer aldrig någonsin att bli sig likt igen! I dag hatar jag livet och hur det kan vara så orättvist och brutalt! Thomas var mitt livs kärlek och den jag levde för, nu är han borta föralltid. Kvar är jag och Herman i oändlig sog och saknad! Anledningen till att jag slutar att blogga här är att jag har många läsare men väldigt få som ger sig till känna! Så ska ni få adressen! Lämnade jag träningen i morse! .

Okej nu har jag inte skrivit något inlägg sedan innan jul. Bara för att jag är osysslolös just nu så passar jag på att skriva några rader. Ligger ensam i soffan,min underbara Alex jobbar natt idag.

Så var 1-årsdagen passerad för vår lilla prins. Det har varit fullt upp med kalas och julfirande, det är intensivt med decemberbarn. Han växer och utvecklas hela tiden. Ett par dagar efter 11-månadersdagen tog han sina första steg, lite oväntat för oss alla runt om men jättekul! 4 tänder har han i munnen och jag tror ett par till är på väg att bryta igenom i överkäken. Nu går vi in i ett nytt stadie av hans liv där mamma kommer börja jobba och pappa kommer vara hemma på heltid i två månader.

Igår eftermiddag, klockan 14, kom då äntligen alla för att fira Neo! Det var farmor, farfar, mormor, morfar, Emeli, André och Gammelfarmor Sonia som kom och grattade. Oj, vilket långt paket! Det bjöds på belgiska våfflor innan kakor, bullar och tårta. Nu var det dags att äta upp Skylandern. Men den var väldigt hård! Nu skär vi sönder portalen som en tårta mamma! Nova leker att hon bakar.