Lördag, januari 21, 2012. Mustaschen är död - länge leve mustaschen. Tyvärr gick det inte längre. Håkan Juholt har lämnat partiledarposten. Vi på PFP kommer sakna dig. Tiden för en karismatisk mustasch var helt enkelt inte inne. Den iskyla som svept över Sverige de senaste vintrarna speglar även det politiska klimatet för en mer solidarisk och rättvis värld. Det är ingen tid för oss. Som komplement till årets bild.

Jag har alltid sett upp till dem. Alltid velat bli som dem. Alltid när jag har problem eller något bekymrar mig så ringer jag till dem för att få de bästa svaren. Jag tar tillvara på deras erfarenheter för att minska mina misstag på min väg. Många kallar det osjälvständigt men jag kallar det både tur och lycka. För det måste ju vara de bästa råden jag någonsin kan få.

Sådant man måste få ur sig bara. Givetvis vet jag, att vara olycklig inte bevisar någon kärlek men just i ögonblicket när man tappar andan, känns det som att sjunka så djupt ner i ett hål att det känns omöjligt att någonsin kunna ta sig upp igen. Jag ångrar så mycket saker. Sa det var nog allt, mer eller mindre. Idag saknar jag Anton och att gå i gymnasiet där det är tillåtet att grubbla på vad ma.

Okej nu stänger jag den här bloggen. kanske börjar jag på annat håll, och kanske får du veta var. Väckts av städerskor som påstår att de inte kan städa. Somnat ute i värmen och blivit yr. Fått en tröja som andrea gjorde åt mig. Valt en högst personlig rubrik på blogginlägget som är jättelångsökt. Ritat färdigt en till bild på beställning, medans jag sov i solen.