In vän Anna ringde för en stund sedan och undrade om jag tänkt möta henne på centralen. Glömsk som jag är så hade jag helt villat bort dagarna och inte tänkt på att det var idag hon skulle komma hit till huvudstaden. Så typiskt mig och mitt minne. Det är så jädrans selektivt. Ska bli kul att träffa min broder! Var allt för länge sedan. Får väl ta och dra mig till tunnelbanan snart då, så att hon slipper vänta. Som vanligt no good! .

En liten Stina satt hemma på rumsgolvet med dockan i sitt knä. Lugnt och stillsamt pysslade hon på . ja, hon pysslade, lekte inte. Så såg det oftast ut . och med åren tog jag ut svängarna på mig själv genom att prova nya. Varje dag i skolan hade man en ny uppsättning, och om inte så satte jag upp håret på mina vänner. Allt annat kändes oviktigt . jag visste vad jag ville göra. En sommardag kom brevet med mitt besked.

Jag ville skriva någonting om flytten till Sätra, om den fina bokhyllan jag hittade i soprummet, om kanelknäcke och varm oboy och att småprata med Mia in på småtimmarna, om Jaqcues Brel och färgpennor och stora visioner, men det blir liksom inte mer än de där orden. Men det är fina känslor i magen inatt. Och jag vet inte vart jag tar vägen i höst men den här sommaren kommer bli fantastisk. Har trott att det varit lätt att tro på mina ord f.

New York, New York. Min brutna fotled är skapligt okej för stunden, den har sina bra samt dåliga dagar dock. Men inget morfin eller andra spexiga mediciner i mitt blodomlopp längre, vilket känns lovande. Det är bra att jag kan strosa omkring på New Yorks gator utan större problem med. Tilldess så får jag njuta av det 16 gradiga vädret och solen skinande. New York känns som en europeisk Amerikansk stad, på många bra sätt. Här kan man faktiskt trivas bra.

Tja vad ska jag säga? Numer är det bara Det Bästa Av Det Bästa som kommer in på den här bloggen. Allmänt, men också i synnerhet. Allmänt, men också i synnerhet. Argumentet för att ägna sig åt till synes poänglösa aktiviteter.