se! Här är det inte direkt livat. För tillfället känns den här bloggen mest som en stor ångestklump, därför inklusive en massa andra skäl har jag valt att vinka hejdå till blogg. se just nu och ta mitt pick and pack till nathalieevrung. Keep your eyes to the sky and your tears to the ground. Det här var alltså bildserien jag fotograferade för min ansökan till Fotoskolan Jönköping. D Så slutet gott, allting gott! Den senaste tiden har varit.

Allt som ryms i ett sinne. Varför vara Adrians föräldrar till lags? När Adrian satte sig i bilen fick Mikko knappt fram ett ord, nervositeten var alldeles för stor. Adrian log och innan han satte sig i passegrarsätet lutade han sig fram mot Mikko och rätade till hans slips. Vad fin du är , sa Adrian och gav Mikko en lätt puss på en av silverstavarna och satte sig till rätta. Du med , log Mikko innan han startade bilen igen och körde iväg. Ska vi gå in då? Hej, jag är här , sa Adr.

Äntligen har jag genomfört höstens mini-foto-projekt. Jag har länge velat fota en serie med lite obehagliga bilder. Insåg nu hur länge sedan det var jag publicerade något här på bloggen. Jag fotograferar en massa men jag har inte tid med att lägga upp det på bloggen, mina bilder används till annat.

Idag såg jag en sådan fin film på bio så jag måste berätta lite om den. Det här är första gången som jag ser en fransk film på bio, en fransk. Det låter som det sista jag skulle gå och se på bio, jag hade nog inte alls velat se den om det inte vore för ett klipp jag såg som gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Jag satt och gapskrattade genom vissa scener men fick också fälla en och annan tår. Jag tyckte verkligen om handlingen, den var.