Prästen Roger inledde stunden med en liten presentation av mig och några inledande ord. Jag hoppas att andra kan bli hjälpa och känna stöd av att jag är öppen med vad som hänt mig. Jag tänker inte fastna och alltid prata om det här, men för varje gång jag berättar är det någon ny som kontaktar mig och berättar sin historia. Tack för att ni kom! I sången finns flera.

Och dessutom ska jag byta blogg. Så gå in där hädanefter! Förlåt om jag är besvärlig. Men har skrivit av mig en del där de senaste månaderna. Jag hoppas det inte är för mycket att ta igen. Nåväl Välkommen in i min nya blogg! Från och med nu finns jag på. 25 000 invånare bor det där och alla är kvinnor och lesbiska. Tror ni mig inte? Jag kom hem vid tio och sedan dess har jag städat.

Med bultande hjärta, skavande andetag. Jag hatar att det är jag som får mig själv att blöda, att vackla. Gång på gång gör jag valet att lyfta hammaren och med ett knak höra hur den krossar min skalle. När blodet sakta flyter ut på sidorna står jag på sidan och tittar på. Distanserad från mig själv, förtvivlad över vad jag gjort. För det kan göras om och om igen. Att jag gång på gång gör saker som jag vet inte är bra.

Vi fick besök av hela hennes släkt, och firade henne på Linköpings bästa restaurang. Nu har vi flyttat hem! Jag, Emma och lilla Elmo. Vi stormtrivs i vårt nya hus och vill aldrig flytta därifrån.