Men har förlorat förmågan att kunna skriva en rad som låter ens lite bra i mina öron. Har så mycket jag vill berätta och skriva. Men efter den här sommaren har jag nog förlorat lite av den förmågan. Att öppna mig för folk jag inte känner. Det gäller och vara smart nu för tiden.

Fast jag har skrivit här så länge att den liksom har blivit som min lilla bäbis.

Jag tänkte mycket på honom igår. Jag tänkte lite mer på honom idag. Det pirrar kanske någonstans långt långt långt inne. Kanske kan historien upprepa sig. Ibland är det där pirret så himla långt borta, och då känns det lite falskt. Någon sa någon gång att kärleken bara är en illusion. Idag tänkte jag att det kanske är sant.

Vi har haft livets helg ungefär. HEJ FRÅN WAY OUT WEST! Om ni är här MÅSTE ni säga hej för det vore häftigast ever. MEN, så finns det ju hjältar också. De som försöker föra en pedago.

Imorgon ska jag skriva högskoleprov med chalmers-penna. Det händer att folk runt omkring tror att jag och Johanna har känt varandra hela livet. Det är inte sant, .