Jag har inte skrivit på länge. Det blir så, jag har inte mycket lust, helt enkelt. Men jag kan berätta att jag har skaffat mig en digitalkamera. Var precis ute på en liten promenad, och det kommer att komma upp lite bilder från den senare. Tror de kommer upp senare under dagen, men jag lovar ingenting! Torsdag 23 juli 2009. Nu är jag hemma igen! Tisdag 7 juli 2009. Jag lever lite i alla fall! Nu är allt färd.

Mainly cause I have no exciting news. Tried out a new job last last week at a fruit and vegetable shop, it was all good. We look plastic without any photoshop. Thursday, 6 September 2012. Even if I am super broke an.

Jag har inte längre PTSD! Jag har gått på KBT i några månader och haft längre sessioner och nu är jag fri! Har inte haft några flash backs på senaste tiden, inga drömmar osv. Allt lugnade ner sig rejält den här veckan och jag började slappna av och nu så är jag så trött. Så mina planer ikväll är att fira med sambon min och sen sova. Jag har inte heller längre någon depression. Jag har fortfarande problem med tillit och en massa andra saker, men jag är inte sjuk längre.

Det här är ett jättesmarrigt mellanmål som man blir skönt mätt och glad i magen av. Jag bjussar på det därför att jag tycker det är ett väldigt bra alternativ till kanelbullar eller risifrutti som båda är vanliga mellanmål - med massor av socker. Som kanske är ett nytt livsmedel för några, kommer från vetekärnan och är ett roligt allternativ till t. ris - jättebra att göra mellis på! Är sprängfyllda med kostfiber som håller igång tarmen, och socker som är bättre än sockret i godis.

Så hur gör man? Jag kan inte stiga ner som någon sorts tolk i varje läge och beordra honom att reda ut situationer som han uppenbarligen inte reagerar på själv. Det irriterar mig också att inte heller hans nya fru reagerar. Beror det på att hon har samma problematik? Eller är hon så inne i sina barn att hon därför inte ser sina egna barns beteende påverka andra människor negativt? Han har betett sig fru.