Är det möjligt att ta sig ur detta? Är det någonting jag alltid kommer ångra är det att jag inte tog tag i det och bad om hjälp då när jag tickade kriterierna, även om jag inte visste det. Är det inte sorgligt att man kan må för bra, när man egentligen inte mår bra alls? Jag har aldrig tagit det seriöst med skolkuratorer men kanske när jag börjar studera att jag ska ta tag i det? Kanske är lite stöd bättre än hemligheter och inget stöd alls.

Detta är min nya blogg. följ mig gärna där 3. Känner att jag behöver börja om, inte påminnas om mina misslyckanden varje gång jag går in här. Dag 1 2011, SÄMST. Gick upp as tidigt vilket gjorde att jag gick hungrig till 12.