Hej alla kära läsare! Som ni ser har vi inte uppdaterat på väääldigt lång tid och det beror på tidsbrist, ork och ett bristande intresse. Vi har inte samma ork för att driva novellen som förr och intresset för skrivandet försvinner. Så därför har vi tagit ett väldigt sorgligt beslut, även för oss själva, att lägga ner bloggen nu när vi har haft den i lite drygt två år. Vi älskar fortfarande deras musik, vi kommer självklart att se deras film på bio och vi vill se dem live igen.

Han har händerna flätade framför sig på bordet och vi studerar honom ingående medan han pratar. Eleanor nickar instämmande och ger Louis ett vagt leende som för att säga att allt är okej.

Tänk om han inte klarade det? Tänk om allt pluggande hade varit förgäves? Åh nej, då skulle han behöva åka iväg på ungdomsvård! Efter ännu en oändligt lång halvtimme öppnades dörren till kemisalen och utgåendes kom Harry; med en djup rynka mellan ögonbrynen. Mitt hjärta hoppade över ett slag och jag var tvungen att greppa tag i bänken jag satt på för att inte falla ihop. Sade jag med låg röst, fastfrusen några meter ifrån honom. Var inte fånig skrattade jag, samtidigt som jag gransk.