Nu är det bara en fråga om väntan. Jag tittar också tillbaka på gamla inlägg. Det här med att börja plugga är ju inte lätt. Lappar som ska hit och dit och alla företag ska samarbeta med alla. Det är ju som upplagt för katastrof. Jag har suttit i telefonkö hela morgonen.

Det är helt sjukt hur bra min klass är. Har haft våran musikal denna vecka, åååh så jäkla roligt alltså! Idag har alla mest kännt ett tommrumm nånstans, det är helt över. 4 st föreställningar och nu är det över. Men jag antar att man ska sluta när det är som roligast, eller hur är det man säger? Nu ska thilda och jag iväg. Jag är ju så himla övedrivet bra på att fortsätta med något jag börjat på känner jag. Men ska försöka ta tag i det här nu.

Helt seriöst är jag på botten,. Nej botten är inte ett tullräckligt bra ord. Jag är långt,lång, långt ner på livetsskala. Leva eller inte leva tankarna stiger mig åt huvudet. Vad ska man göra? Det här funkar inte längre. Jag orkar inte vara osäker. Man fick livet för att leva det. Man fick inte livet för att slösa bort det. Men det känns som livet är en lek. Vissa tycker livet är roligt. Men det är det inte.