Inuti, som jag trodde. Jag som trodde att den dagen jag inte skulle ha hästarna att engagera mitt allt i så skulle det där rastlösa på insidan klösa i mig. Jag sörjer henne, tänker på henne och saknar henne. Jag saknar också tiden med henne. Jag har dragit så tydliga skiljelinjer, kategoriserat, ordnat och strukturerat. Då var då och nu är nu och skillnaden är det och det.

Tog sovmorgon till nio och passade på att äta frukost i lugn och ro. Planerna för idag är att hästarna ska arbetas och Robin ska med och fotografera - dags för nya bilder! Innan stallet ska jag försöka hinna med en sväng till stan och handla, försöka få min skendräktiga Alice att äta något och lämna tillbaka klippmaskinen som jag lånat för Ladys ben. Känns helt underbart att kunna rida ut med båda två.

Har nyss kommit hem från stallet där jag och Sofus tog en sista barbacka-tur tidigt imorse. Innan han och hans grejor lastades och åkte. Tårarna kommer hela tiden men jag känner mest en otrolig tacksamhet för allt han lärt mig och. Nu har han och hans underbara matte Malin flyttat till en ny stad och påbörjar ett nytt ävertyr. Malin, det finns inga ord för att beskriva hur glad jag är att du valde mig som medryttare till Sofus. Jag och Sofus har hoppat! Min und.