Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån. Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn. Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm. Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den. Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå. Så uppsnärjd i det blå. Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Eva, jag hänger mig för kärleken. Men jag älskar dig nu.

Dök upp på jobbet packad. Som jag sköljde ner med extra starkt kaffe. När jag väl genomlidigt arbetsdagen och lovat. Mig att aldrig dricka igen. Han är också rätt sliten och bedjar om en lugn hemmakväll. Vi beger oss således mot Tysken, men stannar till för en matibit på vägen. I väntan på våra starkt kryddade asiatiska måltider tittar vi suktande mot ölkranarna. Två sekunder senare sitter vi med varsin öl i 0,6-liters klassen.