Precis slagit om till 5 mars 2018. Inga barn som ligger nära och sover. Känner mig tom, ensam, ledsen, förtvivlad. Veckorna då dom är hos sin pappa är fyllda med ännu mer ångest. Jag saknar dom så mycket. Jag kan träffa dom när jag vill och det är bra, men dom är inte hos mig. Kommer aldrig vänja mig vid detta. Jag mår så jävla dåligt på alla plan. Och jag är less på att vara gravid, det gör bara ont och är jobbigt. Men hur ska jag orka sen då? Det är svårt att.

Den här bilden får berätta vad vi håller på med för tillfället. Smörjer kliande vattkoppor på två små gullvippor. Roligare har vi väl haft. Trots sjukdom bara måste vi ta oss till bygget idag för igår började pappa och Nicke med golvet och jag är så nyfiken på hur det blir! Söndag 10 maj 2015. Lite glest med inlägg här. Tänkte bara ge en snabb bygget-uppdatering innan vi ska ta natt, jag och mina små vilda prinsessor. Är det nån som kan förstå hur otroligt mycket en.