Guldkantsjagande dagdrömmare från norrlands lugna skogar söker efter allt det där som riktigt inte går att finna. Awesome dock, none the less. Kind of gillar att känna. Den är väl egentligen rätt så irriterande, tenderar till att använda sig av onödigt konstiga ord och sjunger inte alls så rent och fint som jag hade hoppats, men nu när det är borta så saknar jag den fan.

Det blir väl bra någon gång. Varför har det gått så långt att jag måste vara med i en grupp med sjuksköterskor och psykologer som ska lägga upp mat på min tallrik så att jag lär mig hur en ordentlig portion ser ut. Var gick det fel och varför blir det aldrig bättre? Varför kan jag inte tänka som alla säger att jag ska tänka? Plugget går bra och jag har fått min praktikplats vilket blir östra gymnasiet på livsmedelsprogrammet, det ska bli intressant och roligt. Nu ska jag försöka ta mitt dumma tråkiga hum.