När religionen blir större än livet självt. Ganska precis två år efter att undertecknad Mactaliban. Skaffat livstidsmedlemskap i äppelsekten, har min käre far har nu gått och skaffat sig en ny MacBook Pro. Jag är inte säker och han skulle aldrig säga det. Men jag har en stark känsla av att min födsel precis just nedgraderades på en inofficiell lista över Livets Största Stunder. I allra högsta grad även tillämpningsbart på förstfödda döttrar.

Så är jag tillbaka på Jersey igen, efter en otroligt fin sommar i Sverige. Sist jag var hemma en sommar, för två år sedan, var det regn och iskallt nästan varje dag. Nu har vi haft rena medelhavsvärmen. Tack för det! Har hunnit med så mycket på de här sju veckorna, känns som om jag har varit i rörelse konstant. Ändå har det gått alldeles alldeles för fort. En och annan puss har vi klämt in också 3. Jag börjar kanske bli stor. Har hamnat på Jersey, i engelska kanalen.

Ibland känns det som att man får dra alla lass själv. Är rätt trött på det nu faktiskt. Är trött på rätt mycket just nu, har ingen inspiration till någonting. Det skrämmer mig, vart har all min glädje tagit vägen? Jag vill bara sätta mig i garderoben och gråta och sen ska allt vara bra, men vad hjälper det egentligen? Det är tur att jag har Tobias och mina bästa vänner, ni är de som tar bort molnen på min himmel. Snart flyttar även Gustaf o Jojo ifrån mig, o Geten till Gävle, vem ska pussa på mig då? .