Det är dags, att med viss sorg, säga tack och hej. Det är ett stort kliv att ta, men det känns rätt och är något som vuxit fram under flera veckor nu. Som jag känner mest för och vill dela med mig av.

Så att vara gravid kan vara en dans på rosor och alldeles underbart, men det kan också vara jobbigt, tungt och kämpigt varenda jävla dag. Nu har jag kämpat på i 27 veckor så 13 kvar.

Roligt att just du tittade in. Jag som bloggar heter Emma och jag är mamma till söta busungen Meja, som föddes i december 2008 och charmkillen Alvin som kom till världen i juli 2010. Blev ett väldigt hastigt avslut här i bloggen eftersom jag blev sjukskriven ungefär när jag slutade blogga här. Barnen är stora nu känns det som. Meja fyllde 6 i december och Alvin är 4,5. Mycket har hänt under den här tiden.

Ibland fukar vissa saker bara inte,tyvär. och i mitt fall kom jag tillbaka till Svärdsjö, själv med Agnes! Nog om detta, det är inget jag tänker skriva om här nu. undrar ni så fråga vetja.

Lustigt att ni är hyfsat många som läser här inne, men endast EN. Person har haft åsikter om den andra bloggen. Har tagit sig tid att tycka till. Jag har hängt här hela kvällen.

Jag kommer att börja skriva på en ny blogg marleneakesson.

Nu säger jag hejdå till den här bloggen och hej till jenniefera. Den här kommer finnas kvar som minne, men den nya är bättre för mig. Han är iaf söt när han sover. Sjuk unge och trött morsa. Tack och lov att vi har plastfarfar som ställer upp för oss när min energi är längre bort än Robin. Han tog med sig Liam ut på en promenad nu och jag sitter här och får andas en stund. Gnällmorsa I know, men så är det just nu.

I det röda huset med vita knutar. Nu var det så länge sedan jag skrev, och det har hänt helt sjukt mycket sista tiden.