På DN debatt finns i dag en intressant text om betygsliknande tester. Sedan vet jag inte riktigt vad det här har med betyg att göra. Att man mäter elevernas ku.

DET ÄR LITE MYCKET NU. Även om jag, i mitt huvud, ibland sitter och formulerar blogginlägg blir det aldrig av att få in dem på själva bloggen. Ska det verkligen vara så här att vara på vårdledigt? Det kanske är så det ska vara. De dumma jäklarna fattar ju inte att håll.

Jag har varit ute och flängt en del på sista tiden. Jag fick ett ryck och spontanbokade en resa till Barcelona under sportlovet, vecka 10. En härlig stad med massvis av spännande saker att se! Vi tittade i alla fall på Casa Batllo, Sagrada Familia och annan arkitektur, åkte linbana upp på Montjuic och bergbana upp på Tibidabo, åt massvis med god mat och gick i affärer. Klicka på bilderna för större version.

Jag har blivit förtjust i Camilla Läckbergs böcker och. Idag har jag en ny att sätta klorna i. Den heter Predikanten och är en kriminalroman. Sätt att skriva där hon blandar nutid och dåtid och får ihop det så bra på slutet. Så länge sedan det var som jag var här inne. Hade tänkt att skrota bloggen men det är ju synd ändå på all. Tid man har lagt ner på att skriva i den och lägga in bilder. Jag kanske ångrar mig sedan.

En del uppbrott är plötsliga medan andra mer rinner ut i sanden. Jag känner mig ledsen men förstår att detta avsked skulle komma förr eller senare. Så, tack för den här tiden bloggen och ni tappra som har läst. Antalet som läst är ju kanske inte som Kenzas blogg men det är ivf en tapper skara. Kärlek till er alla och nu finns det ingen återvändo. Del ett av semestern är avklarad och jag går nu in på del två.

Har haft grymt dålig kosthållning de senaste månaderna, jag har ätit alldeles för stora portioner, alldeles för mycket kolhydrater och på tog för mycket glass, godis och kakor. Dessutom har det blivit en del breezer, öl och vin under sommaren. Vågen visade i början på veckan på 76,4 och det känns som ett rejält nederlag - över 10 kilo har alltså smugit sig på det senaste året. Det känns i kroppen, det spänner och tar emot och kläderna sitter inte snyggt längre.

Jag har frågat mig själv, ältat, tänkt och grubblat i flera dagar om jag är snäll eller dum. Det värsta är att jag inte kommer fram till vilket jag är. Men som vanligt är det väl så att jag är lite av varje. Någon kanske undrar varför jag ställer mig denna fråga. Ja, det kanske jag inte ska ta här. Nu är familjen åter samlad och det är också fantastiskt underbart! Blev uppringd i natt av en skadad son och jag gick i gång på alla säkringar.

Saker är inte som man tror. Om mindre än två veckor befinner jag mig åter igen i skagen med flickorna-fläder. jag ser fram emot detta, det kommer som vanligt att bli löst, avslappnat och käkont pga för mycket skratt. en sådan ynnest att få tillhöra ett sådant härligt gäng. pappa har varit här idag och hjälpt oss med att bygga ny sarg på husets ena gavel.