Vi tar ett gemensamt kliv nu, över till en annan sida. Min blogg byter adress, välkommen dit! Jag låter denna vara kvar, för gamla minnens och ikappläsnings skull. Det var den mest utdraget arrangerade cliff hangern i tv-seriernas historia! När Meredith, som förutspått, kommit tillbaka till sina blårockade vänner i jordelivet kunde jag inte ens förmå mig att känna något, eller ens att bli tagen av stundens och livets allvar.

Å andra sidan, min nya blogg är snyggare, har bättre funktioner, bättre namn osv. Jag ser att det fortfarande är folk som tittar in här då och då, jag kan som vanligt inte hålla mig från att skriva och den här gången tänkte jag försöka komma igång igen på allvar. Därför kommer jag nu med min version, Den som vill läsa läser, ni andra slipp då. Ikväll ska vi på maskerad, ba.

Så här en vecka efter valet känner jag mig minst sagt svajig i mitt politiska och känslomässiga förhållningssätt gentemot SD. Somliga dagar känner jag att vi dömer för fort, att vi drar alla väljare över en kam, att merparten SD-väljare förmodligen trott sig ha röstat på en hjärtefråga och tror att minskad invandring skulle kunna täppa igen hålen i vårt smått läckande välfärdsskepp. Då känner jag som Maciej Zaremba.

Jag kommer aldrig kunna föda barn. Det var en vacker sensommardag i augusti, solen sken och små, vita moln prydde den blå himlen. Och klockan var strax före 12, snart lunchdags. Men än var allt fridfullt och lugnt.

Det betyder att jag kanske kommer tillbaka snart. Jag har pluggat i nästan hela mitt liv - nu gör jag det inte längre. Jag har alltid tränat mycket - nu gör jag det inte längre.

Vardagens Mysterium - en deckargåta? Vardagsbetraktelser, eko-tankar och reseskildringar serverade i lagom ironiska portionsförpackningar. Traditionsenliga vattenpölar och utebliven plogning. Random cykelväg med djupa vattenpölar. Så är det dags för vår igen. Med plusgrader börjar snön smälta och den smälta snön blir till vatten. Länkar till det här inlägget.

Det råkar vara stenhårda betongväggar på alldeles för många väggar i lägenheten, så det enda som funkar om något ska upp på väggen är slagborr. När vi anföll väggen med slagborren hände nästan ingenting, förutom att det tjutande mullrandet fortplantade sig genom betongen till alla som bodde både nära och långt borta. Han förklarade att han visste hur hoppplös svårforcerade nästan alla väggar är, så han som jobbar i byggbranschen har sett till att förse sig med maskiner av det kraftfulla slaget.

Dokumenterar i-landsmissären med lite större skärpa. En fyra veckor gammal Iphone 4 efter ett fall på 44 centimeter ner i trägolv. Misery loves me, som en gammal idol skulle ha sagt. Filed under Livet, upp- och nergångar. Stil, prylar och mode. Jag råkade skriva en längre kommentar. När jag kommenterar bloggar tenderar det stundtals att bli ganska långt. Nu har det hänt igen. Länkar, bloggar och rekommendationer.