Death comes to us all. Jag har ju den här bloggen för att komma ihåg saker, händelser i livet. Jag blir alltid lika gött överaskad var gång jag läser i den. Sen dom slutade kunna ha rader på den här skiten så har jag tappat suget. Men jag tänkte bara skriva ner hur jag mår nu efter begravningen och allt. Det var skumt, han är död, finns inte mer.

Ni vet när man är så kär så det gör ont. inte? Nä, jag har lyckats vartfall. måste bara förklara för alla er som inte har något bättre för sig; min pojkvän är bäst i världen. har aldrig varit med om någon som gör mig så lycklig. det var allt, puss. Sådär ja, kanske man kan ta sig i röven and börja skriva här igen eftersom man skaffat sig alldeles för mycket fritid! Det har nämligen börjat klia i fingrarna igen.