I barely write in it anymore. Someone sent me this picture of this newspaper. like how did this newspaper get the photo.

Mitt nya jobb - en vecka känns som en månad. Upptäcker att jag inte bloggat på tio dagar. Tio dagar som har varit fyllda av nya intryck, nya personer och resor. Första dagen på nya jobbet var förra måndagen. Eftersom jag redan varit här i april och hälsat på så kändes det ganska så lungt. Jag spenderade första dagarna med att uppdatera hemsidan. Och TFA - Tanzania forestry association. Kooperation Utan Gränser stödjer deras verksamhet i form av utbildning via konceptet studiecirklar.

En tjej som är bosatt i Ystad reflekterar över de små vardagliga händelserna, såväl som de stora, i hennes liv. Så ja, bara tre månader sen jag skrev sist. Måste säga att jag är bäst på att skriva blogg. Visserligen är den inte världsintressant men det gör mig inte så mycket. Det är väll mer till för att jag ska avreagera mig, när jag har tid till det! Jag och Sebastian har bokat resa och ska mot Grekland i sommar, högsäsong så värmen är nog där.

Nu är det SLUT! Nu orkar jag fan inte mer! Här stressar man hela tiden, är det inte att jag får ta ledigt från jobbet, sluta tidigare eller till och med tacka nej till konserter för att ställa upp för laget. Vad får man för det? Jo sitta på bänken och se glad ut. Medans andra inte har varit på träningen på typ tre månader får spela alla tre perioder! Det är helt fel. Så nu är det slut att ställa upp med att stressa, min kropp orkar inte med mer och som sagt ännu mindre när man inte får något tillbaka.

Just do it with love, love, love. Och förlåt mina få läsare för att jag varit dålig på att blogga igen. Har haft grejer att skriva om, men ingen lust bara. Sitter för tillfället och kollar på. Som jag sa till Sanna igår, mina drömmar har en tendens att vara rätt konstiga. Och den här var också konstig, även om den låter rätt normal.