Så, jag har flyttat tillbaka till min gamla bloggadress! Designen är inte klar eller så men jag sa att jag skulle. Byta till idag så gjorde det så att jag inte skulle dra ut på det. Jag vill tacka er för era fantastiska kommentarer, det är svårt nu men jag lyfts av. det behövs verkligen när det bara känns så jävla svart. Ni är underbara, tack! Det var.

Jag åker tåg genom landet, kors och tvärs. Han möter upp mig på stationen. Vi badar i havet och går till systemet i väntan på de andra. Första kvällen, öl efter öl, tre killar och jag. De är trygga, fina. Ingen medveten sexism, men. Är det just jag som aldrig får tala till punkt. Att det inte är med flit gör mig nästan ännu mer uppgiven. De vill inte att det ska bli så.

men tack så jävla mycket att ni inte ens kan konversera med mig utan att bli äcklade av mina ärr. Och sen är det Han. han med ett stort H för att han är så perfekt. som får mig att känna någonting där det innan bara varit grått. och han känner inte likadant. för att han är han och jag är bara ingenting.

Det är inte ens natt än. Och två som går bakom springer ifatt. Och tar allt som är mitt. Men det kommer inget ljud. Dom behöver inte ens hålla för min mun. Och tänk om jag hade gått en annan väg. Eller inte varit så korkad och gått ute själv. Jag kanske hade fel kjol. Eller kanske gick för sakta. Vem skulle ha trott mig? Och sen så var det borta.

Av det skälet att jag inte längre är anonym så kommer jag avsluta den här bloggen. Jag planerar inte att starta någon ny. Allt stöd jag funnit hos er, er acceptans för den jag är och vill vara - det är ovärderligt för mig och jag kommer sakna er så mycket. Avsluta den här också? Börja om på nytt? 2 dl handskalade räkor.