Som om inget hänt på ett och halvt år publicerar jag nu ett inlägg som om det är varje dag jag skriver. Ledig torsdag, fullspäckat schema inplanerat. Handla födelsedagspresent till Ronja som fyller fem och ska ha kalas på kvällen. Funderar även på att köpa en flaska champagne till farmor plus en 30-årspresent inför söndagens dito-fest. Församlingshemmet gick ok, resten blev totalt urflippat. Tur till Karlshamn för att hämta plånbok. Ta med kylväska så mat.

Som ni sett så har inspirationen trytit och jag har velat fram och tillbaka om hur jag. Dumbas har gett mig mycket nya vänner och jag har kunnat. Skriva av mig de värsta galenskaperna. Nu känner jag att jag måste göra något för att få tillbaka lusten och istället för att göra. Som Lussan, Blajkel och alla andra goa bloggare och lägga av helt så byter jag kostym. Hur går det då? .

Det är jag som är Petra. Vissa kallar mig för vänsterhänt cyniker. Jag kallar mig för kortlivad realist. Jag är så himla logisk. Just nu är jag mitt inne i min nattperiod på jobbet. Det innebär att jag tvingar mig att vara vaken hela nätterna, även när jag är ledig. Dessutom är det förödande för min ekonomi. Vad gör jag när filmerna är slut, serierna gör mig uttråkade och böckernas ord flyter ihop? Ha i min necessär och i badrumsskåpet.

New York är en vacker katastrof. 8230;heter det ju så klokt fast ibland är det svårt att helt bortse från den känsla som omslaget förmedlar. Är väl som med oss människor i allmänhet kanske. I det här fallet är jag väldigt förtjust i omslaget, tycker det är vackert i både färg och form.