Vilse i de Norrländska Skogarna ;D. För vad som känns för kanske hundra år sedan, så startade jag denna blogg som ett hjälpmedel. Ett hjälpmedel till att ta mig ur vad som ditintills hade varit den största sorgen och förlusten i mitt 19-åriga liv. Idag kan det kännas trivialt, men det gjorde inte det då. Nu har jag kommit till en sådan punkt i mitt liv där jag behöver ventilera en del. Utan jag kanske skriver en rad lite då och då. Mest för att tala om, lufta vad mina tankar rör sig om just den dagen.

Varför vill man göra andras liv dåligt? Vart i människan finns det som styr att såra andra? Föds man med den förmågan eller är det någonting som utvecklas med åren? Snälla hjälp mej att förstå så ska jag bli forskare och försöka hitta ett motgift för denna avskyvärda förmåga som verkar finnas hos folk. För dig, för dig, för dig. Som alla varnar om när man börjar läsa medicinkursen - man blir hypokondriker.