Laddat med cigaretter och stress. Känner mig så tacksam och stark när jag springer. Efteråt öm och mörbultad under stomin. Istället för att försöka försvara mig. Smart va? Lördag 18 oktober 2014. Efter föreläsning på toan fick jag 1 sekund av chock. På senare tid har .

There is a crack, a crack in everything. En annan konflikt med en vän blossar upp. Fast den har samma resonansbotten. Bristen på förståelse, okänsliga ord och oförmåga att anpassa efter de behov min sjukdom ställer krav på. Är det ens värt att förklara? Det är väl kanske det, men hur många gånger? Jag känner mig trött och matt. Ge mig sömn och kärlek. Och lite hopp i det jämngrå mörkret.

Länkar till det här inlägget. Länkar till det här inlägget. Länkar till det här inlägget. Bredare ska det bli och smalare midja! Länkar till det här inlägget. Ooops men va hände här egentligen? Trött som jag vet inte vad. Länkar till det här inlägget.