Nu har jag varit hemma i Sverige i 527 dagar, och jag har insett något mycket tråkigt. Idag tittade jag igenom gamla filmklipp på mobilen från Skottland, och jag kände knappt igen min gammla dialekt. Min standardengelska har också försämrats helt allmänt. Nu behöver jag ibland tänka efter när det gäller ordval och grammatik ibland. Det är en riktig förlust, och jag saknar språket massor. Att jag inte läst engelska som ämne i skolan sedan min hemkomst till Sverige har säkert inte heller hjälpt.

Jag är tillbaka i mitt amerikanska hem, i mitt amerikanska hus och till min amerikanska familj i Malcolm, Nebraska! Jag åkte hit på skärtorsdagen och kommer vara här i 11 dagar och hälsa på, så kommer hem tisdagen efter påsklovet. Den här resan har hittills innehållit mycket gråt, skratt, överraskningar, häng med vänner och familj- har varit helt underbart. 3 mån i sverige och officiellt inte utbytesstudent längre. Oj Det var inte igår om man säger så! Känns som en evighe.

Me and Amy being the models we are. Tb to London and Nanna. Before we went out for a meal at Wings. Willow Robinson, I fell in love. Yes, I am tall. He closed his eyes, sad. I pulled a muscle at the gym, I cried. What you thinking about there. We shared earphones, how romantic. We had a monopoly night. Wind, is that you? Amy, you model.