Vår resa till att bli en större familj. Blev konstigt nog lite nostalgisk av att se nedregleringsspray och injektionspennor från 2008, då lilla guldägget blev till. K tyckte t o m att vi skulle spara en del. Vår älskade lilla tjej var förstås värt allt det här och mer därtill, men nu åker det ut! Onsdag 19 februari 2014. Inser att jag inte gjort något publikt inlägg på evigheter, inte sedan G kom! 131009 - när som.

Om att vänta på att adoptera ett barn som nog redan finns. För ett år sedan skrev jag det här inlägget. Resten är historia, som man brukar säga. Jag har ju berättat den historien här på bloggen, men jag tänkte att det får vara nog nu, när någon finns. Du finns i min värld, också. Med tacksamhet och en gnutta vemod tar jag adjö av er här och nu.

Jag har inte varit inne på denna blogg på över ett år. Jag har inte haft något här att skriva. Jag vet inte heller varför jag nu kom att tänka på att jag skulle göra det, men det var väl något som sa mig att jag skulle. När jag loggar in mig här ser jag att aktiviteten här är riktigt hög, trots att jag inte skriver här längre. Om sex veckor ska vi åka och hämta vår son i Ungern. Jag har verkligen dragit mig för att for.

La jalousie amoureuz est un sentiment différent de la jalousie-envie .

Att se hoppet i solstrålar även bakom molnen. Att skriva eller inte skriva. Jag kan inte göra mig till och låtsas annat än att vi är så otroligt lyckliga och glada över att vi äntligen ska få ett syskon till henne, min dröm om flera barn att älska ska faktiskt slå in. Men det betyder inte att jag inte har tankarna hos alla som ännu kämpar, jag har flera nära, andra länger bort som jag återkommer till i mina tankar och böner. Länkar till det här inlägget.