Vi tog tåget till Köpenhamn och fortsatte hela vägen ner till München. Som verkligen överraskade oss! Vackra byggnader, massor att se, ett otroligt trevligt 100 sängars tält där vi mötte de fantastiska människorna på bilden ovan! Ett perfekt första stopp.

Where no one goes - Jónsi, John Powell. Varför jag har en sådan passion för musik grundar sig nog främst i två faktorer. Att den på något visst sätt alltid får mig att hitta tillbaka till mig själv. Mellan textrader och toner kan jag liksom skymta en liten del av vem jag är. Samt att den kan ge uttryck åt mina känslor. En helg med de mina i Göteborg. Harry Potter och de vises sten.

Har varit och klippt mig idag. Känns som om jag alltid är till frissan, men det var faktiskt i februari jag var där sist. Så här såg det ut innan. Någon mjäkig urtvättad färg där mitt naturliga röda pigment börjat bryta igenom supersmutsigt. Har börjat använda torrschampo för att slippa tvätta håret så ofta, men det känns fan rätt ofräscht ändå. Kanske tar ett tag innan man vänjer sig. Anyways, så här blev det. Klippte topparna ljusade upp det lite. Rötterna lät vi vara mörka.

Före och efter ett blekrosa tyg. Vissa möbler är lätta att göra till sina egna med små medel. Till exempel genom att klä om en loppispall i nytt fint tyg. Innan omklädningen såg den ut så här. En pall med förvaring i ett grönblått sammetsliknande tyg. Inte smutsigt eller nött på något vis, men inte min kopp te. Istället sprättade jag häftklamrarna från det gamla tyget. Mätte det och sydde några sömmar för att få en form och fäste det i pallen som blev som ny! Så pallen passar fint in.

Alt du vet er feil. Through the eyes of Rasmus Keger.

Hallongrottor, kolakakor, finska pinnar eller chokladsnitt? Här har det visst varit tyst som i graven ett par dagar. Jag har pysslat med lite annat smått och gott. Är ju hemskt förtjust i sådana! En av de allra festligaste är schackrutorna tycker jag av någon knasig anledning så den sorten fick det bli den här gången. Nu ger jag mig iväg t.

You gotta lay right down, you gotta close your eyes, you gotta let me heal you. Jag är tillbaka, igen. Den här gången för att föreviga mina sista 75 dagar i Göteborg. Jag har lagat en hel del mat och bakat lite bröd. Jag är tillbaka här igen.

Det skrivs inte så många inlägg här nuförtiden. Men jag tänkte att om ni som fortfarande kikar in här då och då har några funderingar kan ni få svar på dem här. Hur knäppa de än må vara. Om ni inte redan följer mig på instagram. Kan ni gå in på devined.

Efter mycket om och men har jag nu gjort en helt ny blogg. Förhoppningsvis ska denna nystart även ge en hel del ny inspiration. Jag ligger så oerhört efter med bloggandet just nu, men det kanske är förväntat när jag är inne på mina sista veckor innan studenten. Om cirkus en vecka är plugget äntligen klart och då kommer jag garanterat ha mer tid att lägga på bloggen.