Ofta med långa rader av små ord. Jag brukar kunna vara den. Som sätter ord på såväl allting som ingenting, men när ord känns överflödiga så är det kanske dags att börja sluta känna och fundera, åtminstone för en stund. För så småningom kommer väl den där krypande känslan tillbaka. Inte alltid med samma sprudlande ambition som tidigare, men det är i alla fall en bit i rätt riktning. Längtar, väntar och längtar lite till.

Äntligen börjar sjukdomarna att ge med sig här i huset. Har avslutat min penicillinkur igår och har nu bara lite hosta kvar. Så nu smäller det! Livet återgår till det normala - jobb på tisdag igen.

Ett par skidor och en skoter. Mer behöver vi inte för att känna perkelesatanasfarbannad ren jävla lycka och frihet. För att sedan komma hem å krypa upp tillsammans i soffan under filten en stund. Vad mer kan man begära? Jag är jävla fri. En flicka och hennes hund. Ett par skidor och en skoter. Och ett jävla snöigt å kallt underbart Lappland! Perfekt start på denna lördag och lucia! Fram me skotern för å ta en tur upp på dubdret med denna brud. Helt underbart va ne! Soffan är inte en.