Det fanns en gång en pojke. Den pojken hade en vision. En vision om att alla på jorden någon gång skulle vara glada och nöjda med tillvaron. Pojken har nu blivit man. Mannen har vidare insett att sådan är inte verkligheten; och kommer aldrig att bli. Mannen blev återigen en pojke.

Känner mig som ett känslomäsigtvrak och så fruktansvärt jävla patetisk på en och samma gång. Fattar egentligen inte varför jag skriver här överhuvudtaget. Det är inte för att jag vill ha nån som helst uppmärksamhet. För jag hoppas att det inte är nån som kommer läsa det här iallafall. The world has chosen a few. To have as pets and to do them harm.

Här var länge sen man var. Numera tvåbarnsmamma till Morgan 3,5 år och en två veckors liten Kimberly. Flyttat till hus närmare föräldrarna och släkten. Haha jag fattar inte riktigt varför jag skaffade blogg för jag vet aldrig vad man ska skriva här. Eller varför jag skriver nu. Men men nu är det gjort.