Jag blev inte förvånad när jag hörde, det var som att jag visste redan innan jag hört orden. Men endå var det så jävla jobbigt att ta in det och faktiskt inse att hon inte kommer finnas om 2 dygn. Kommer aldrig få veta om hon haft ont innan eftersom hon nästan aldrig visade något, vilket känns jobbigt men jag vet att det inte är någon idé att spekulera i det för jag kommer aldrig få något bra svar. Fina, fina underbara Dinnie.

Vi tog tåget till Köpenhamn och fortsatte hela vägen ner till München. Som verkligen överraskade oss! Vackra byggnader, massor att se, ett otroligt trevligt 100 sängars tält där vi mötte de fantastiska människorna på bilden ovan! Ett perfekt första stopp.

How will I let you go. Hejsan allesammans såhär på Norges nationaldag, vad händer? Jag sitter och ska precis översätta en text från nynorsk till bokmål, passar väldigt bra ändå. Har spenderat den här långhelgen hos pappa och sparat lite batterier inför den stundande flytten tillbaka. JAaaa, jag flyttar tillbaka. Och kanske längre, vem vet liksom. Vet att jag ska göra det i alla fall.

Gårdagen var inte alls bra, hade rena rama otursdagen och allt bara gick emot mig så därav inget bloggande. Men som jag brukar säga, man måste ha några dåliga dagar ibland för att uppskatta de bra. Jag ligger just nu nyduschad i sängen, ska alldeles strax ställa larmet på telefonen och släcka ner. J sitter och spelar tv-spel, men han spelar bättre i mörkret så tror inte att han klagar.