Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er på hur det där med dieter och träning går, eller hur? Skälet till uppehållet är att jag efter två månader av sockerfattig kost i kombination med massor av fysisk träning nu är så utmärglad att jag inte längre för egen maskin kan öppna locket på min PC. Men nu har frugan hjälpt mig med det, så nu kan jag blogga ett tag förutsatt att jag orkar sitta upp utan att svimma. Skulle man kunna tro, men så illa är det faktiskt inte. Från ganska precis en m.

Så här skrev jag på min andra blogg i april 2007. Jag har tänkt på min bror. Tänker att om jag kunde på nåt enda sätt ändra på historien så skulle jag göra det. Jag kan inte på något som helst sätt se någon mening och logik i varför han måste drabbas så hårt av denna sjukdom som redan drabbat våran familj. Jag pratar med honom och jag hör inte eller kanske är det så att jag inte vill höra. Vad kan man göra och vad kunde man ha gjort. Jag saknar dig så min bror.

Är inte så jäla dumt men jag fruktar att det där Spotify kommer att förstöra mitt liv, rent tidsm. Vad gör det i det stora hela, det går åt helvete med musik. Nu såhär med nytt boende, uppkoppling och dator är det väl lika bra att börja blogga igen.

Jahapp, så blev det den här dagen. Jag har vänt ut och in på de etiska principerna som lägger grunden för psykoterapi. Rätten att ta sitt eget liv. Mest av allt är det dofterna och värmen från köket jag tycker om.

The soundtrack of my life just nu. För att alla barn är värda en ärlig chans. Inget barn ska dö av cancer! There is still HOPE. Spring för Dina och alla andra barn som är värda en ärlig chans! 10 januari, 2017. Visst gjorde hon redan det. Hon förändrade oss med sin kärlek. Hon förändrade många av er. Jag är så tacksam äv.